Viljan finns – men lösningen är i det närmaste obefintlig
Små och medelstora företag vill ta sitt ansvar. Många har både viljan och ambitionen att bidra till en mer hållbar framtid. Men när de vänder sig ut för att hitta stöd, möts de av ett massivt brus och en djungel av krav och begrepp.
De flesta hållbarhetskonsulter fokuserar på storbolagen där budgetarna är större. Regelverken är komplexa, stödet dåligt anpassat till verkligheten för ett företag med tio eller trettio anställda, och informationen är ofta teknisk och abstrakt. Det gör att många SME aldrig kommer i gång. Resultatet? Ett växande glapp mellan vilja och verktyg och en växande osäkerhet när kunder och leverantörer börjar ställa hållbarhetskrav.
Ett regelverk byggt för storbolagen
När EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen presenterade Omnibuspaketet i februari 2025 talade hon om att förenkla hållbarhetsrapporteringen. Men hela kommunikationen riktade sig till de stora bolagen, lagstiftare och complianceexperter.
De små och medelstora företagen då? De får läsa mellan raderna, om de ens orkar läsa alls.
Men det kanske största missförståndet är detta: Bara för att SME inte omfattas direkt av CSRD betyder det inte att de är oberörda.
När storbolagens klimatpåverkan blir SME:s ansvar
Även om de flesta SME inte omfattas direkt av CSRD, påverkas de indirekt och kraftigt. De stora företag som är rapporteringspliktiga under CSRD måste nu redovisa sina utsläpp inom Scope 1, 2 och 3. För de flesta handlar det om:
- Scope 1–2 (den egna verksamheten): ca 10–25 % av de totala utsläppen
- Scope 3 (SME): ca 75–90 %
Enligt EFRAG:s Value Chain Implementation Guide ligger en stor del av företagens ESG-påverkan i värdekedjan. Forskning och etablerade riktvärden indikerar att upp till 75–90 % av miljöpåverkan och en betydande del av de sociala och styrningsrelaterade riskerna uppstår utanför den egna verksamheten.
Det betyder att deras leverantörer, kunder och samarbetspartners, ofta småföretag, måste bidra med data och insikter för att rapporteringen ska bli möjlig. SME blir alltså en nyckel i storbolagens hållbarhetsarbete, vare sig de vill det eller inte.
Begriplighet är nyckeln till att få med sig småbolagen
I dag är tröskeln för hög. Regelverken är snåriga. Verktygen är för avancerade. Hjälpen är för dyr. Många SME skjuter på hållbarhetsarbetet, chansar, eller väljer bort det helt. Och inte för att de inte bryr sig, utan för att det är för svårt att förstå var man börjar och hur man gör rätt.
Det man begriper är lättare att ta till sig. Det som är komplicerat tenderar att ignoreras.
För att lyckas med den gröna omställningen måste vi sluta kommunicera hållbarhet som om alla företag hade en hållbarhetsavdelning. Det behövs enkla, tillgängliga verktyg och tydlig vägledning. Det måste gå att fatta vad man ska göra utan att vara expert.
Konsekvensen: Ett näringsliv i två hastigheter
Vi är på väg att skapa ett tvådelat näringsliv:
- Ett A-lag med stora resurser, hållbarhetsavdelningar och konsulter
- Och ett B-lag som famlar i mörkret, trots att de utgör 99 % av alla företag i Europa
Det är inte hållbart – varken socialt, ekonomiskt eller klimatmässigt.
Slutsats: Sänk tröskeln, inte ambitionen
Om vi vill att småföretag ska bidra till omställningen och samtidigt vara konkurrenskraftiga i framtida upphandlingar, kundrelationer och finansiering, måste vi göra hållbarhetsarbetet begripligt, konkret och relevant.
Det handlar inte om att sänka ambitionerna. Det handlar om att sänka tröskeln. Börja med begriplighet.
